Idag fyller Finland 100 år. Trevlig självständighetsdag!

Idag den 6 december firar Finland 100-årsjubileum. Firandet inleddes redan på nyårsafton 2016 med en konsert och har under året firats med ett mångsidigt och brett program, både i och utanför Finlands gränser.

Självständighetsdagen firas som vanligt på ett traditionsenligt sätt. Det officiella firandet börjar med att flaggan hissas på Observatorieberget i Helsingfors. I Helsingfors domkyrka hålls en ekumenisk festgudstjänst och med slottsbalen som direktsänds på YLE och på webben. I kyrkor runt om i landet hålls självständighetsgudstjänster med kransnedläggning och hedersvakt vid hjältegravarna.

Podd72 av Patrik Oksanen – avsnitt #24 De finlandsfrivilligas minnesdag

Podd72 var med när de Svenska Finlandsfrivilligas veteraner hedrades i en ceremoni där Republiken Finlands president, kronprinsessan Victoria, prins Carl Philp, Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist (S), hedersvakt ur Livgardet samt del av Arméns musikkår deltog.

I publiken  nio veteraner och ett hundratal åskådare. Det följdes av kaffe på Finlands ambassad med fler tal.

I podden hör du i tur och ordning: Niina Hyrsky, pressråd på Finlands ambassad, talet av Bengt Nyblad från minnesföreningen, försvarsminister Peter Hultqvist (S), veteranen Bengt Jansson, Finlands president Sauli Niinistö, veteranerna Knut Eklund och Kurt Antskog.


Trailer släppt för nyinspelningen av den finska kultklassikern Okänd soldat!

Aku Louhimies film Okänd soldat utkommer när Finland firar sitt hundraårsjubileum. Filmen följer troget Väinö Linnas ursprungliga text. Filmens manus baserar sig delvis på Linnas bok Sotaromaani, originalversionen av Okänd soldat.

Produktion: Elokuvaosakeyhtiö Suomi 2017 Oy, Aku Louhimies och Mikko Tenhunen
Regi: Aku Louhimies
Manus: Aku Louhimies och Jari Olavi Rantala
Premiär: 27.10.2017


Bokcirkeln: En svensk i partisankriget

En väldigt lättläst bok som tyvärr lämnar mycket att önska. Mycket tvära hopp från den ena episoden till den andra och som läsare tappar man ganska snabbt bort sig tidsmässigt och även geografiskt var alla episoder utspelade sig.

Kan inte riktigt rekommendera denna bok tyvärr.

En svensk i partisankriget Bokomslag En svensk i partisankriget
Aatu Savolainen
Terttu Pihlajamaa Förlag
2000
171
91-630-9032-5

Aatu Savolainen föddes 1921 i byn Koivula i Ingermanland. Hans far blev liksom många andra ingermanlädare offer för Stalins förföljelser. Pojken såg vid hemkomsten från skolan hur rödgardister jagade hans far hemmavid och i skogarna i närheten. Några månader senare fängslades fadern och dömdes till sju års fängelse. Aatu fortsatte dock att studera i Petersburg och slutförde en tekniskt utbildning 1941. På hösten samma år var det ont om mat i Ingermanland. Aatu begav sig till en tysk enhet förlagd i Gatschina för att söka arbete, eftersom han kunde tyska. I stället placerades han i tyska armén på östfronten. Där hamnade han trots sin ungdom i ansvarsfulla uppgifter och i många äventyr, av vilka han i denna bok enkelt men medryckande berättar några. Som ung ledare för sin grupp och krigskamrat till några stamfränder moraliserande han inte, utan gav klara instruktioner: "Pojkar, var och en av er ansvarar för sina handlingar."

När tyskarna i krigets slutskede hade dragit sig tillbaka nästan till Estlands gräns, förflyttades den ingermanländska signalplutonen till Finland och till den finska armén. Aatu Savolainen deltog i striderna på Karelska näset som signalunderofficer. Han blev hemförlovad på hösten 1944 och hann arbeta i Helsingfors knappt ett år so maskinmontör innan han måste fly till Sverige. I Sverige hamnade han åter i armén, utbildades bl.a. till militärtolk och befordrades till kapten.

Idag är det 150 år sedan Carl Gustaf Emil Mannerheim föddes

Carl Gustaf Emil Mannerheim, föddes den 4 juni 1867 på Villnäs slott i Egentliga Finland. Gustaf Mannerheims föräldrar var greve Carl Robert och grevinnan Hedvig Charlotta Helena Mannerheim, född von Julin. Som den tredje sonen fick han titeln friherre (greve-titeln ärvs genom primogenitur, övriga släktmedlemmar tillhör den friherrliga ätten). Fadern lämnade familjen 1880 med en älskarinna och for till Paris.

Modern dog nedbruten av de lidanden denna händelse medfört året därpå när Mannerheim var 14 år. Huvudorsaken till att fadern lämnat landet var de stora spelskulder han ådragit sig. Mannerheim stod nu i praktiken som föräldralös och han placerades tillsammans med syskonen ut bland släktingar för omvårdnad. Hans uppfostran togs om hand av morbrodern Albert von Julin.

Mannerheim hade bekymmer med sin skolgång och ålades vid upprepade tillfällen olika former av disciplinstraff. Morbrodern, som ville få ordning och reda på den unge Mannerheim, skickade honom därför som 15-åring till Fredrikshamn för att studera på Finska kadettkårens skola, men där blev han relegerad på grund av insubordination. Efter att ha studerat ryska i Charkov och avlagt studentexamen kom Mannerheim som 20-åring in på Nikolajevska kavalleriskolan i Sankt Petersburg 1887. Han blev kornett 1889 och posterades i Polen vid 15:e Alexandriski-dragonregementet i Kalisz.

I januari 1891 blev Mannerheim flyttad till Maria Fjodorovnas Chevaliergarde i Sankt Petersburg. Hans familj anordnade ett giftermål med Anastasie Arapova, dottern till ryske generalmajoren Nikolaj Arapov. Giftermålet föranleddes mest av ekonomiska orsaker. Paret fick två döttrar, men äktenskapet slutade inofficiellt 1902 i separation och slutligen i skilsmässa 1919.

Mannerheim deltog som officer i det rysk-japanska kriget 1904-1905, där han blev befordrad till överste. Efter kriget tillbringade han en tid i Finland och Sverige 1905-1906. Han ledde en geografisk och militär expedition från Tasjkent till Kashgar från juli till oktober 1906, tillsammans med den franske sinologen Paul Pelliot. Kort därefter ledde Mannerheim en separat expedition, fram till hösten 1908, under vilken han mötte bland andra Dalai lama. Efter resan blev han utnämnd befälhavare över 13de Vladimir Ulanregementet i Novominsk (Mińsk Mazowiecki) i närheten av Warszawa. Följande år blev han befordrad till generalmajor och posterades i Warszawa.

Mannerheim deltog i första världskriget som kommendör för den ryska avdelta Gardeskavalleribrigaden i Warszawa. Han erhöll Rysslands mest eftertraktade tapperhetsmedalj, Sankt Georgsorden, på hösten 1914. År 1915 blev han kommendör för 12:e kavalleridivisionen. År 1917 befordrades han till generallöjtnant och blev kommendör för 6:e kavallerikåren.

Under Oktoberrevolutionen, i december 1917, sökte sig Mannerheim tillbaka till Finland. Väl hemkommen kallades han till medlem av militärkommittén som hade bildats för att få till stånd en finländsk militärmakt. I januari 1918 blev läget alltmer kritiskt och de röda gardena samarbetade öppet med de ryska trupperna. Mannerheim föreslog för kommittén att de snarast skulle resa upp till den österbottniska kuststaden Vasa som han bedömde som den mest lämpliga utgångspunkten för att skapa en armé för den lagliga regeringen, det vill säga senaten.

Den 13 januari 1918 hade Mannerheim valts till ordförande för militärkommittén. Valet godkändes av senaten som även utsåg Mannerheim till den blivande arméns överbefälhavare och gav honom fullmakter att återställa ordningen i Finland. Armén skulle skapas i första hand med skyddskårerna som grund. Han reste med tåg till Vasa och fick kontakt med skyddskårerna i mellersta Österbotten.

Den 27 januari 1918 gav Mannerheim order att övermanna och avväpna de ryska garnisonerna i Vasa, Lappo och Seinäjoki. Samma dag tände rödgardisterna i Helsingfors, i tornet till Folkets hus, en röd lykta som tecken på att revolutionen mot den borgerliga regeringen hade börjat. Bägge åtgärderna gjordes ovetande om den andra. Den ryska soldaterna ställde sig på de rödas sida och så kom kriget att bli både ett brödrakrig och ett självständighetskrig för att nå självständighet från ryskt inflytande. Mannerheim förde det blodiga kriget till ett segerrikt slut som befäste och säkrade Finlands självständighet. I krigets slutskede befordrades Mannerheim till general av kavalleriet.

Under sin tid utan officiella uppdrag grundade Mannerheim 1920 Mannerheims barnskyddsförbund och blev vald till det finländska Röda Korsets ordförande. Han gick med intresse och iver in för sina civila uppgifter och gjorde ett flertal resor utomlands, bl.a. till Indien. Svinhuvud hade valts till president 1931 vilket möjliggjorde Mannerheims återinträde i en offentlig roll, nu som försvarsrådets ordförande. 1933 befordrades Mannerheim till fältmarskalk.

Mannerheim blev finländsk överbefälhavare vid vinterkrigets utbrott 1939. Han förärades på sin 75-årsdag hederstiteln marskalk av Finland 4 juni 1942 av Finlands regering, med följande motivering:

Era strålande militära bedrifter placerar Er på en hedersplats i vår historia som vår största soldat.

Samma dag som Mannerheim utsågs till Finlands överbefälhavare utfärdade han följande dagorder:

Finlands tappra soldater! Jag går till denna uppgift i en stund då vår arvfiende än en gång överfaller vårt land. Förtroendet till sin chef är första villkoret till framgång. Ni känner mig och jag känner eder och vet att envar i ledet är färdig att fylla sin plikt ända in i döden. Detta krig är ej annat än frihetskrigets fortsättning och sista akt. Vi ska kämpa för våra hem, vår tro och vårt Fosterland.
— Mannerheim vid Vinterkrigets utbrott.

4 augusti 1944 valdes Mannerheim till Finlands president då man ansåg att enbart han kunde leda landet till fred. Den 4 mars 1946 begärde han avsked från sitt ämbete.

Gustaf Mannerheim avled den 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz (då var det redan 28 januari i Finland, därav har Mannerheim två officiella dödsdatum).


Källor: Wikipedia

Bokcirkeln: Efterlängtad nyutgåva av Kampen i Kuhmo

Detta är en svensk nyutgåva av originalet från 1944 skriven av generallöjtnant Hjalmar Sillasvuo. En mycket intressant bok rikligt illustrerad med både fotografier och kartor över de olika frontavsnitten och krigsskådeplatser som behandlas i boken. Mika Kulju har skrivit förordet till denna bok.

Rekommenderar verkligen denna bok!

Kampen i Kuhmo Bokomslag Kampen i Kuhmo
Hjalmar Siilasvuo
Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek
2017
171
978-91-88053-48-0

Stalin plan var lika enkel som strategiskt motiverad. Genom att rycka in över gränsen in mot Kuhmo och sedan Suomussalmi där Finland var som smalast skulle man erövra den viktiga vägen mot Sverige och sedan mot nybyggda järnvägen söderut. Tidpunkten är januari 1940 och det är isande vinter. Temperaturen går ner mot minus 40 grader; till och med renarna dö i kylan. Platsen där denna bok utspelar sig är Kuhmo, inte långt från den ryska gränsen. Här möter vi dåvarande översten Hjalmar Sillasvuo med sina styrkor i kampen mot den ryska 54. divisionen, som var lite av ett elitförband. Slagets utgång slog en hel värld med häpnad. Boken, skriven av generallöjtnant Sillasvuo själv, räknas än idag som en av de bästa krigsskildringarna från andra världskriget.

Följ President Mauno Koivistos statsbegravning med start kl. 11.50 idag!

Jordfästningen äger rum i Domkyrkan i Helsingfors klockan 13 (finsk tid) och refereras av politiska redaktörerna Magnus Swanljung och Anne Suominen.
Efter jordfästningen kommer ett begravningsfölje att köra i kortege genom Helsingfors centrum till Sandudds begravningsplats.


Klicka på länken för att komma till den svenskspråkiga direktsändningen som startar kl. 11.50 (svensk tid). Sändningen kan ses från hela världen.

http://arenan.yle.fi/1-4142806

De stupades dag – gudstjänst i Tyska kyrkan med kransnedläggning vid minnestavlorna

I Stockholm kommer De stupades dag att högtidlighållas med gudstjänst i Tyska kyrkan i gamla stan kl. 13.30 på grund av renovering av Finska kyrkan. Kransnedläggning kommer ske vid minnestavlorna på Finska kyrkans gård efteråt mitt emot Kungliga slottet i Stockholm.

De stupades dag högtidlighålls runt om i Finland med gudstjänster, kransnedläggning och hedersvakter vid Hjältegravarna.


De stupades dag är en allmän flaggdag i Finland, som infaller den tredje söndagen i maj varje år, till minne av de stupade i krigen 1939—1945. Dagen högtidlighölls första gången den 19 maj 1940 på initiativ av marskalk Gustaf Mannerheim som gemensam minnesdag för de som stupade i Finska inbördeskriget 1918 och Finska vinterkriget 1939–1940. Dagen ersatte en tidigare minnesdag, den 16 maj, från 1920- och 1930-talet, då man högtidlighöll de vitas intåg i Helsingfors den 16 maj 1918.