Inlägg

Publicerat

Samarbetet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen åren 1938-1941

En läsvärd avhandling från 2013 skriven av Viktor Rantala som studerade på Helsingfors Universitet.

Avhandlingen undersöker samarbetet mellan den finska Statspolisen och den svenska säkerhetspolisen från år 1938 till fortsättningskrigets början år 1941. Som viktigaste källor för denna avhandling har använts de respektive säkerhetspolisernas arkiv i Finland och Sverige.

Samarbetet mellan den finska Statspolisen och Sveriges säkerhetspolis, den Allmänna Säkerhetstjänsten med dess föregångare bestod av informationsbyte, som sköttes via korrespondens, telefon och några enstaka tjänsteresor. Underrättelsesamarbete baserar sig på nytta och ett ömsesidigt förtroende. Förtroendet mellan den finska och den svenska säkerhetspolisen hade byggts upp sedan 1920-talets början. Det är viktigt att komma ihåg, att underrättelsetjänster och säkerhetspoliser inte opererar i ett tomrum. De är underställda den politiska viljan i en stat. Därför beaktas den politiska situationen vid sidan om den egentliga handlingen.

Först och främst innefattade säkerhetspolissamarbetet bekämpning av verksamhet i förmån för Sovjetunionen. Detta innefattade dels sovjetisk spionage- och sabotageverksamhet och dels finländska kommunister eller andra personer på den vänstra kanten, vars verksamhet enligt säkerhetspoliserna, tjänade Sovjetunionens intressen. Bland dessa fall kan nämnas den av Ernst Wollweber ledda sabotageligan, som verkade inom hela norra Europa samt oppositionsgruppen inom den finska socialdemokratin, de så kallade sexlingarna.

För det andra bekämpades även den tyska verksamheten. Denna verksamhet innefattade vissa tyska spioner, som rörde i Finland och Sverige. Tyskland var dock samtidigt en samarbetspartner för både Sverige och Finland, och detta påverkade säkerhetspolisernas förhållande till den tyska verksamheten. Dessutom behandlas ödet på en jude, Hans Szybilski, som utlämnades till Tyskland från Finland under fortsättningskriget. Informationen, som ledde till Szybilskis utlämnande härstammade från det finsk-svenska säkerhetspolissamarbetet.

Samarbetet mellan Statspolisen och den Allmänna Säkerhetstjänsten med dess föregångare var omfattande och det fungerade bra. Inga förtroendeproblem verkar ha funnits. Säkerhetspolissamarbetets huvudmotståndare var utan tvekan den sovjetiska verksamheten, eller verksamheten vilken ansågs tjäna Sovjets intressen, och denna verksamhet bekämpades kraftfullt. Däremot såg både Statspolisen och den svenska säkerhetspolisen tidvis mellan fingrarna på det tyska illegala spionaget.

De politiska aspekterna visar sig tydliga. Tyskland ansågs delvis vara en vänligt sinnad stat av både Finland och Sverige, och därför ansågs dess spionage inte nödvändigtvis så farligt. Med Sovjetunionen var förhållandesättet helt det motsatta.

Läs mer

Publicerat

Ny studie om finska krigsbarns psykiska hälsa

De finska krigsbarnen har inte löpt högre risk att drabbas av allvarligare psykisk ohälsa under vuxenlivet än syskon som stannade kvar i Finland mellan 1941-1945. Skillnaderna mellan könen är dock tydliga. Män som skickades till Sverige har klarat sig bättre i vuxenlivet än deras bröder som stannade kvar hemma i Finland medan de kvinnliga krigsbarnen i högre grad har blivit intagna för bland annat vård av depression än systrar som stannade kvar. Resultaten kan vara till nytta i utvecklandet av dagens flyktingpolitik då det gäller barn och ensamkommande flyktingar.

I en studie genomförd av forskare vid Stockholms universitet samt Harvarduniversitetet och Helsingfors universitet jämförs krigsbarnen med deras icke-ivägskickade syskon med avseende på psykisk ohälsa i vuxenlivet som har varit allvarlig nog att leda till en sjukhusvistelse.

Forskarna har sammanlänkat data för de finska årskullarna födda 1933-1944 från folkbokföringen som från 1950 i Finland med det kompletta krigsbarnsregistret över barn som återvände till sina biologiska familjer efter krigets slut (49 000 barn), Finland och alla intagningar på sjukhus i Finland med anledning av psykisk ohälsa mellan 1971 och 2011 för att studera hur krigsbarnserfarenheten har påverkat de utsatta individerna under vuxenlivet.

– Det är fråga om en storskalig barnförflyttning förorsakad av ovanligt plötsliga förändringar i förhållandena som en följd av Andra världskriget, vilket förklarar den mycket stora spridningen i familjebakgrund bland krigsbarnen jämfört med dagens fosterbarn eller adoptivbarn. Trots det vore det absurt att anta att familjebakgrunden och föräldrarnas egenskaper inte spelade en roll i beslutet att skicka iväg ens barn till ett främmande land och en okänd familj. Denna selektering av familjer kan kringgås ifall man jämför syskon från samma familj som skiljer sig åt vad beträffar krigsbarnsvistelsen, understryker Torsten Santavirta, en av medförfattarna som är verksam vid Stockholms universitet.

Forskarna argumenterar för att resultaten inte enbart kastar nytt ljus över de långsiktiga utfallen av själva krigsbarnsoperationen utan kan även vara till nytta i utvecklandet av dagens flyktingpolitik då det gäller barn och ensamkommande flyktingar. Resultaten talar för att könsspecifika strategier i behandlingen av barn som varit utsatta för beväpnade konflikter och familjer som splittrats av krig bör beaktas.

För ytterligare information kontakta:
Torsten Santavirta, Institutet för social forskning Stockholms universitet: 0766109761 alt torsten.santavirta@sofi.su.se.

http://www.mynewsdesk.com/se/su/pressreleases/ny-studie-om-finska-krigsbarns-psykiska-haelsa-1103556

Publicerat

De stupades dag

Finlands flagga

De stupades dag är en allmän flaggdag i Finland, som infaller den tredje söndagen i maj varje år, till minne av de stupade i krigen 1939—1945. Dagen högtidlighölls första gången den 19 maj 1940 på initiativ av marskalk Gustaf Mannerheim som gemensam minnesdag för de som stupade i Finska inbördeskriget 1918 och Finska vinterkriget 1939–1940.

Idag publicerade jag även en digital karta som visar alla svenska Finlandsfrivilligas gravar. Klicka här för att komma till kartan.

Publicerat

MP:s Mehmet Kaplan: Jihadister är som frivilliga i finska vinterkriget

Det har snart gått ett helt år sedan Miljöpartiets Mehmet Kaplan, som idag är Sveriges bostads- och stadsutvecklingsminister under ett seminarium i Almedalen förra året om islamofobi, arrangerat av ABF och Fight Racism Now, som Mehmet Kaplan fällde det kontroversiella yttrandet som först uppmärksammades av Stefan Olsson, där Mehmet Kaplan jämförde de svenska frivilliga som under finska vinterkriget 1939-40 slogs mot Sovjetunionen med militanta jihadister i dagens Syrien.

Det var inte konstigare än att det fanns svenskar som deltog som frivilliga i finska vinterkriget..

miljopartiet-1024x910

Publicerat

Ryska historiker: ”Finska politiker skyldiga till vinterkriget”

Läste en intressant artikel från november 2014 som jag ramlade över på Yles svenska nyhetssida. I artikeln diskuteras hur 75-årsminnet av vinterkriget inte uppmärksammats i Ryssland i någon större utsträckning. Men en diskussion som allt oftare lyfts fram i Ryssland är Finlands skuld till krigsutbrottet.

Vinterkriget gömdes undan i Sovjetunionen efter krigsslutet och det fanns inte en rad om vinterkriget i de sovjetiska skolböckerna. Det var först på 90-talet som man i Ryssland började diskutera vad som egentligen hände mellan Finland och Sovjetunionen 1939.

I dagens debatt har många ryska historiker fortfarande svårt att förstå Finlands negativa inställning till de förslag om gränsjusteringar som Sovjetunionen la fram i förhandlingarna i Moskva hösten 1939.

Den ryska historikern Oleg Nazarov anser att skulden till vinterkriget ska sökas hos vissa finska politiker. Oleg Nazarov fick som enda rysk historiker, kommentera vinterkriget till den statliga nyhetsbyrån Ria. Nazarov hör till Zinoviev-klubben, en grupp patriotiska forskare vars motto är att ge en ”rättvis” bild av Ryssland.

De ryska historikerna anklagar Finland för att försöka skriva om historien om vad som egentligen ledde fram till vinterkriget. Oleg Nazarov har sin teorin som han gärna lyfter fram, att Finland inte agerade självständigt i Moskvaförhandlingarna hösten 1939, utan att det fanns en utomstående, tredje part som påverkade Finlands beslut att inte acceptera Sovjetunionens förslag på gränsjusteringar.

Man hör samma tongångar från Putin och dennes bundsförvanter idag som anklagar väst för att försöka skriva om och förminska den sovjetiska arméns insatser under andra världskriget, då en stor del av ledarna i västvärlden har tackat nej till att delta i årets segerparad i Moskva som hölls den 9 maj.

© 2026 Juho Ojala | Krigsminnen.se