Finlandsfrivillige Leo Roy Gottfrid Westergren

Volontär (I 5)   född den 13 augusti 1917 i staden Saint Joseph, staten Missouri, USA, var bosatt i Östersund. Han stupade den 25 maj 1942 vid Jandeba på Svirfronten.

Jordfästning skedde den 5 juni i Sandudds kapell. Kistan gravsattes den 28 juni på Lits gamla kyrkogård. Gravens plats är grav nummer 108, familjegrav. På gravvården har anbringats Förbundet Svenska Finlandsfrivilligas minnesemblem och under detta anges ‘Fallen för Finlands frihet‘.

 

Finlandsfrivillige Per Sixten Lund

Officerskadett (Ing 3)  född den 4 oktober 1918 i Haverö, Västernorrlands län, var bosatt i Ås, Jämtland. Han skadades svårt den 4 december 1941 vid minröjning på Hangöfronten och avled samma dag.

Jordfästning skedde den 11 december i Sandudds krematoriekapell. Efter bisättningsakt den 4 januari 1942 i Ås kyrka gravsattes urnan på dess kyrkogård. Gravens plats är grav nummer E 58, familjegrav. På gravvården anges ‘Stupade på Hangöfronten i kampen för Nordens frihet‘. Hans namn är upptaget på minnestavlan i slottskapellet på Karlberg.

De bortglömda – tatarernas minnesmärke i Helsingfors

Unga män från såväl den judiska som tatariska befolkningen i Finland stred i de finska leden både i vinter- och fortsättningskriget; i det sistnämnda paradoxalt nog sida vid sida också med tyska soldater.
– Henrik Othman

Ungefär 156 män och 21 kvinnor från den tatariska befolkningen i Finland tjänstgjorde i försvarsmakten vid frontlinjerna samt inom Lotta Svärd-organisationen, Skyddskårerna samt inom befolkningsskyddet på hemmafronten.

Först under senare år har de finländska tatarernas insatser under krigsåren 1939-1944 börjat uppmärksammas mer, både inom finsk media samt i utlandet.

Av dessa stupade ett tiotal i striderna mot sovjetunionen och mellan 18-26 skadades. Deras minnes hedras vid Pro Finlandia-minnesmärket som invigdes redan år 1956 på Helsingfors muslimska begravningsplats för tatarer på Sandudds begravningsplats. Även soldatgravar med stupade finns på begravningsplatsen.



Deras minne högtidlighålls traditionsenligt av försvarsmakten precis som på de övriga hjältegravarna med hedersvakt och kransnedläggningar vid högtider såsom de stupades dag.




Det stora Islam-huset i Helsingfors innehåller idag bönesal, festsal, kök, kansli och bibliotek. Det finns även en Pro Finlandia-minnestavla uppsatt i huset med de stupades namn och datum.

Besök vid Finlandsfrivillige Fänrik John Magnus Sjöqvists grav

Fänrik John Magnus Sjöqvist, född den 14 mars 1918 i Karlshamn, var bosatt i Stockholm. Var jaktpilot i det svenska frivilligförbandet F19 som stred på Finlands sida under vinterkriget 1940.

Under ett flyganfall den 23 januari 1940 mot de sovjetiska enheterna vid Märkäjärvi sårades han och planet (J 8 Gladiator) blev nedskjuten och störtade varvid han omkom.

Jordfästning skedde den 4 juni i krematoriet på Stockholms norra begravningsplats där urnan gravsattes den 12 juni. Urnan flyttades i december samma år till nuvarande platsen på norra kyrkogården. Platsen är kvarter 10 B gravnummer 170.

På gravvården anges ‘Stupad i Finland för Sveriges ära och Nordens frihet’. Hans namn är upptaget på tavlan i Flygvapnets Minneshall.

Hans föräldrar instiftade en minnesfond, Kadett John Sjöqvists Minnesfond. Priset, en jetong och en penningsumma, utdelades under högtidliga former vid officersexamen till bäste kadett från Flygvapnet.

Kyrkogården i Hangö förstördes av de ryska trupperna 1940-41

Efter vinterkrigets slut var Finland tvungen att arrendera ut Hangö udd till Sovjetunionen under 30 år. Under fortsättningskriget utkämpades det blodiga strider i Hangö skärgård. Den 4 december 1941 erövrades Hangö arrendeområde av den finska armén efter att Sovjetunionen evakuerat de sista trupperna från Hangö.

Innan Sovjetunionen evakuerade Hangö udd så gick man grundligt tillväga och förstörde och minerade bland annat vägar och byggnader. Inte ens kyrkogården skonades, den förstördes och gravar skändades. Ryssarna grävde även löpgravar och skyddsrum rätt igenom gravarna på kyrkogården.

 

Idag fyller Finland 100 år. Trevlig självständighetsdag!

Idag den 6 december firar Finland 100-årsjubileum. Firandet inleddes redan på nyårsafton 2016 med en konsert och har under året firats med ett mångsidigt och brett program, både i och utanför Finlands gränser.

Självständighetsdagen firas som vanligt på ett traditionsenligt sätt. Det officiella firandet börjar med att flaggan hissas på Observatorieberget i Helsingfors. I Helsingfors domkyrka hålls en ekumenisk festgudstjänst och med slottsbalen som direktsänds på YLE och på webben. I kyrkor runt om i landet hålls självständighetsgudstjänster med kransnedläggning och hedersvakt vid hjältegravarna.

Podd72 av Patrik Oksanen – avsnitt #24 De finlandsfrivilligas minnesdag

Podd72 var med när de Svenska Finlandsfrivilligas veteraner hedrades i en ceremoni där Republiken Finlands president, kronprinsessan Victoria, prins Carl Philp, Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist (S), hedersvakt ur Livgardet samt del av Arméns musikkår deltog.

I publiken  nio veteraner och ett hundratal åskådare. Det följdes av kaffe på Finlands ambassad med fler tal.

I podden hör du i tur och ordning: Niina Hyrsky, pressråd på Finlands ambassad, talet av Bengt Nyblad från minnesföreningen, försvarsminister Peter Hultqvist (S), veteranen Bengt Jansson, Finlands president Sauli Niinistö, veteranerna Knut Eklund och Kurt Antskog.


Trailer släppt för nyinspelningen av den finska kultklassikern Okänd soldat!

Aku Louhimies film Okänd soldat utkommer när Finland firar sitt hundraårsjubileum. Filmen följer troget Väinö Linnas ursprungliga text. Filmens manus baserar sig delvis på Linnas bok Sotaromaani, originalversionen av Okänd soldat.

Produktion: Elokuvaosakeyhtiö Suomi 2017 Oy, Aku Louhimies och Mikko Tenhunen
Regi: Aku Louhimies
Manus: Aku Louhimies och Jari Olavi Rantala
Premiär: 27.10.2017


Idag är det 150 år sedan Carl Gustaf Emil Mannerheim föddes

Carl Gustaf Emil Mannerheim, föddes den 4 juni 1867 på Villnäs slott i Egentliga Finland. Gustaf Mannerheims föräldrar var greve Carl Robert och grevinnan Hedvig Charlotta Helena Mannerheim, född von Julin. Som den tredje sonen fick han titeln friherre (greve-titeln ärvs genom primogenitur, övriga släktmedlemmar tillhör den friherrliga ätten). Fadern lämnade familjen 1880 med en älskarinna och for till Paris.

Modern dog nedbruten av de lidanden denna händelse medfört året därpå när Mannerheim var 14 år. Huvudorsaken till att fadern lämnat landet var de stora spelskulder han ådragit sig. Mannerheim stod nu i praktiken som föräldralös och han placerades tillsammans med syskonen ut bland släktingar för omvårdnad. Hans uppfostran togs om hand av morbrodern Albert von Julin.

Mannerheim hade bekymmer med sin skolgång och ålades vid upprepade tillfällen olika former av disciplinstraff. Morbrodern, som ville få ordning och reda på den unge Mannerheim, skickade honom därför som 15-åring till Fredrikshamn för att studera på Finska kadettkårens skola, men där blev han relegerad på grund av insubordination. Efter att ha studerat ryska i Charkov och avlagt studentexamen kom Mannerheim som 20-åring in på Nikolajevska kavalleriskolan i Sankt Petersburg 1887. Han blev kornett 1889 och posterades i Polen vid 15:e Alexandriski-dragonregementet i Kalisz.

I januari 1891 blev Mannerheim flyttad till Maria Fjodorovnas Chevaliergarde i Sankt Petersburg. Hans familj anordnade ett giftermål med Anastasie Arapova, dottern till ryske generalmajoren Nikolaj Arapov. Giftermålet föranleddes mest av ekonomiska orsaker. Paret fick två döttrar, men äktenskapet slutade inofficiellt 1902 i separation och slutligen i skilsmässa 1919.

Mannerheim deltog som officer i det rysk-japanska kriget 1904-1905, där han blev befordrad till överste. Efter kriget tillbringade han en tid i Finland och Sverige 1905-1906. Han ledde en geografisk och militär expedition från Tasjkent till Kashgar från juli till oktober 1906, tillsammans med den franske sinologen Paul Pelliot. Kort därefter ledde Mannerheim en separat expedition, fram till hösten 1908, under vilken han mötte bland andra Dalai lama. Efter resan blev han utnämnd befälhavare över 13de Vladimir Ulanregementet i Novominsk (Mińsk Mazowiecki) i närheten av Warszawa. Följande år blev han befordrad till generalmajor och posterades i Warszawa.

Mannerheim deltog i första världskriget som kommendör för den ryska avdelta Gardeskavalleribrigaden i Warszawa. Han erhöll Rysslands mest eftertraktade tapperhetsmedalj, Sankt Georgsorden, på hösten 1914. År 1915 blev han kommendör för 12:e kavalleridivisionen. År 1917 befordrades han till generallöjtnant och blev kommendör för 6:e kavallerikåren.

Under Oktoberrevolutionen, i december 1917, sökte sig Mannerheim tillbaka till Finland. Väl hemkommen kallades han till medlem av militärkommittén som hade bildats för att få till stånd en finländsk militärmakt. I januari 1918 blev läget alltmer kritiskt och de röda gardena samarbetade öppet med de ryska trupperna. Mannerheim föreslog för kommittén att de snarast skulle resa upp till den österbottniska kuststaden Vasa som han bedömde som den mest lämpliga utgångspunkten för att skapa en armé för den lagliga regeringen, det vill säga senaten.

Den 13 januari 1918 hade Mannerheim valts till ordförande för militärkommittén. Valet godkändes av senaten som även utsåg Mannerheim till den blivande arméns överbefälhavare och gav honom fullmakter att återställa ordningen i Finland. Armén skulle skapas i första hand med skyddskårerna som grund. Han reste med tåg till Vasa och fick kontakt med skyddskårerna i mellersta Österbotten.

Den 27 januari 1918 gav Mannerheim order att övermanna och avväpna de ryska garnisonerna i Vasa, Lappo och Seinäjoki. Samma dag tände rödgardisterna i Helsingfors, i tornet till Folkets hus, en röd lykta som tecken på att revolutionen mot den borgerliga regeringen hade börjat. Bägge åtgärderna gjordes ovetande om den andra. Den ryska soldaterna ställde sig på de rödas sida och så kom kriget att bli både ett brödrakrig och ett självständighetskrig för att nå självständighet från ryskt inflytande. Mannerheim förde det blodiga kriget till ett segerrikt slut som befäste och säkrade Finlands självständighet. I krigets slutskede befordrades Mannerheim till general av kavalleriet.

Under sin tid utan officiella uppdrag grundade Mannerheim 1920 Mannerheims barnskyddsförbund och blev vald till det finländska Röda Korsets ordförande. Han gick med intresse och iver in för sina civila uppgifter och gjorde ett flertal resor utomlands, bl.a. till Indien. Svinhuvud hade valts till president 1931 vilket möjliggjorde Mannerheims återinträde i en offentlig roll, nu som försvarsrådets ordförande. 1933 befordrades Mannerheim till fältmarskalk.

Mannerheim blev finländsk överbefälhavare vid vinterkrigets utbrott 1939. Han förärades på sin 75-årsdag hederstiteln marskalk av Finland 4 juni 1942 av Finlands regering, med följande motivering:

Era strålande militära bedrifter placerar Er på en hedersplats i vår historia som vår största soldat.

Samma dag som Mannerheim utsågs till Finlands överbefälhavare utfärdade han följande dagorder:

Finlands tappra soldater! Jag går till denna uppgift i en stund då vår arvfiende än en gång överfaller vårt land. Förtroendet till sin chef är första villkoret till framgång. Ni känner mig och jag känner eder och vet att envar i ledet är färdig att fylla sin plikt ända in i döden. Detta krig är ej annat än frihetskrigets fortsättning och sista akt. Vi ska kämpa för våra hem, vår tro och vårt Fosterland.
— Mannerheim vid Vinterkrigets utbrott.

4 augusti 1944 valdes Mannerheim till Finlands president då man ansåg att enbart han kunde leda landet till fred. Den 4 mars 1946 begärde han avsked från sitt ämbete.

Gustaf Mannerheim avled den 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz (då var det redan 28 januari i Finland, därav har Mannerheim två officiella dödsdatum).


Källor: Wikipedia