Fartyget byggdes 1914 i Stettin åt Ryssland och döptes till Tsar Mihail Fjodorovitj efter den första tsaren ur Romanovsläktet. Under den ryska revolutionen 1917 togs fartyget i användning av bolsjevikerna och döptes om till Volynets.
53 vitgardister under ledning av sjökapten Emil Theodor Segersven kapade den 29 mars 1918 isbrytaren utanför Helsingfors genom att uppvisa en falsk kommenderingsorder som sade att fartyget skulle gå till Torra Mjölö. Under resans gång kapade finländarna fartyget. Varken befälet eller besättningen gjorde motstånd. Man hissade republiken Finlands röd-gula lejonflagga ombord och anlände på kvällen till Tallinn bort från de röda, som behärskade södra Finland.
Tillsammans med isbrytaren Tarmo deltog fartyget i överföringen av den tyska avdelningen Brandenstein från Tallinn till Finland den 5 april 1918. Fartyget understödde även andra tyska operationer i Finland. 1919 transporterade fartyget finländska frivilliga till Estland som då kämpade för sin frihet och på vägen hem förde hon med sig stupade. Efter att Estland uppnått självständighet var finländarna beredda att återbörda fartyget till Estland och överlämningen skedde den 20 november 1922. Wäinämöinen döptes då om till Suur Tõll.
När Estland återigen kom under sovjetisk kontroll döptes fartyget återigen om till Volynets. Estlands vice premiärminister anskaffade fartyget till det Estniska sjöfartsmuseet den 13 oktober 1988 för att förhindra att fartyget skrotades. Idag är fartyget utställt i Lemonosovs militärhamn efter att stora restaureringar gjort av isbrytaren och går igen under namnet Suur Tõll.
Två som var med den här långfredagsmorgonen den 29 mars 1918 var Erik Wilén och Jonas Lönnström och intervjuare 1966 var Enzio Sevón.