Krigsminnen.se

Världens äldsta observatorium i Sodankylä förstördes fullständigt i september 1944 av den retirerande tyska armén som använde sig av den brända jordens taktik i samband med tillbakadragandet från norra Finland till Norge under vad som kom att kallas för Lapplandskriget 1944-1945.

Personalen på observatoriumet hann evakuera viktiga dokument, forsknings- och mätdata samt delar av den tekniska utrustningen till Helsingfors. Byggnaderna och en del av den teniska utrustningen som man inte kunde evakuera blev dock kvar och förstördes av tyskarna. Personalen hade innan de evakuerades satt upp plakat med text både på finska och tyska där man förklarade vad byggnaderna användes till och hoppades på att dessa skulle skonas, vilket tyvärr ignorerades av de tyska trupperna som jämnade allt med marken.

Endast några få mätlådor med diverse tekniska instrument samt ett gammalt trätorn som man använde för att släppa iväg mätballonger med skonades av tyskarna.

Resereportage: Det är något speciellt med att vandra runt på en kyrkogård som den i Uleåborg. Under min vandring lärde jag mer om kända och okända Uleåborgare som vilar på kyrkogården, om stadens sociala strukturer och om gravstensmode genom tiderna samt en stark påminnelse till dem alla stupade som gett sina liv för ett fritt Finland under krigsåren som nu ligger begravda här.

Kyrkogårdarna är de dödas vilorum, men också de levandes park.

Jag utgick från hjältegravarna och monumenten som man möts av efter att ha gått in genom huvudgrindarna till kyrkogården som ligger mitt emot  dagligvarubutikerna och den stora parkeringen på andra sidan huvudvägen.

Jag har nu besökt denna kyrkogård tre gånger och varje gång upptäckt nya spännande gravvårdar och lärt mig mer om människorna och livet i staden genom århundradena som gått sedan dem döda lades till sin sista vila i hembygdens jord.

Vid den ståtliga mittengången finner man ett minnesmärke som har rests till minne över de som ligger begravda i Karelens jord.

Min favorit är ändå den gamla ståtliga gravvården som man lämnat orörd med alla dess splitterskador den fick i samband med ett sovjetiskt bombanfall mot staden under krigsåren 1939-1944.

Jag hoppas kunna besöka Uleåborg igen under sommaren 2015 för ännu ett besök och återkomma med ännu mer bilder och kunskap.

Bilder är tagna på sommaren 1942 och visar hur byn Gora och den närliggande terrängen såg ut efter de intensiva striderna som skedde här mellan de finländska och ryska trupperna under perioden december 1941 och januari 1942.

Under fortsättningskriget tog Finland en stor mängd ryska krigsfångar. En del av fångarna placerades ut på arbete på bondgårdar, bl.a. i Lappträsk som detta radioreportage på svenska i YLE handlar om.

Först lite bakgrundshistoria

Under krigsåren 1939-44 tog Finland drygt 65 000 krigsfångar. Förhållandena i fånglägren var svåra och ca. en tredjedel av fångarna dog under fångenskapen bland annat till följd av matbrist som även påverkade civilbefolkningen svårt under fortsättningskriget.

En del av fångarna placerades ut på arbete på bondgårdar. De finländska männen hade blivit inkallade till militärtjänstgöring och tjänstgjorde i den finländska armén under krigsåren och arbetet på gårdarna sköttes av kvinnorna. Då gavs det möjlighet att få fångar som hjälp på gården.

Till Östnyland kom många ryska fångar, som hjälpte till på gårdarna. Familjen Nybondas i Lappträsk hade en rysk hjälpkarl.

Lyssna!

För att bevara minnet av Svenska frivilligkårens insats i norra Finland har en minnesskidmarsch från Kemijärvi till Salla genomförst vart femte år sedan 1980. I år sker detta mellan torsdagen den 26 mars och måndagen den 30 mars.

Den anordnas av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening. Mer info om hur du går tillväga för att anmäla dig hittar du här.